Inför ett kalibreringsuppdrag behöver hänsyn tas till vilken mätosäkerhet
som är acceptabel. Därför behöver vi på förhand komma överens med
kunden om risknivån och hur mätosäkerheten ska hanteras när det gäller
resultat nära gränsen. Det som överenskommits läggs in i
arbetsordern.
För att få ett utlåtande om huruvida mätarens resultat överensstämmer med
ett krav så behövs därför en beslutsregel för att hantera
felvisning och mätosäkerhet. Kravet handlar oftast om angivande av faktisk,
maximal felvisning. Om största tillåtna felvisning för angivet intervall är 0,5
% måste särskild åtgärd vidtas om detta inte uppfylles.
Ett exempel:
Låt oss säga att vår uppmätta felvisning för en mätare är -0,51 % med en
total mätosäkerhet på 0,2 %. Mätosäkerhetsmåttet säger att den verkliga
felvisningen ligger någonstans inom intervallet -0,51 ± 0,2 % med 95 %
sannolikhet. Dvs om vi mäter felvisningen 100 gånger så borde 95 resultat hamna
inom intervallet -0,71 till -0,31. Närmare den verkliga felvisningen än så
kommer vi inte. Om det då är ett krav att mätaren ska mäta maximalt 0,5 % fel
så finns det en ganska stor sannolikhet (nästan 50 %) att den verkliga
felvisningen faktiskt är inom utsatt gräns, men detta uppfyller inte kravet
fullt ut.
Det finns tre vanliga beslutsregler för att hantera mätosäkerheten och
risknivån:
Kunden och tillverkaren kan dela på risken, detta
är beslutsregeln vi tillämpar om inget annat specificeras av
beställaren. Kunden ska i förväg ha informerats om vad delad risk innebär
och en överenskommelse om mätosäkerheten ska mottagits innan
kalibreringsuppdraget påbörjas. Delad risk innebär att när mätosäkerheten är bestämd så utgår
vi ifrån vårt uppmätta mätresultat och bedömer om mätaren
uppfyller kraven eller ej. Dvs. 0,49 % innebär godkänd, 0,51 % innebär ej
godkänd. Sannolikheten för att felaktigt godkänna
mätaren är lika stor som sannolikheten att felaktigt underkänna mätaren.
Risken med mätosäkerheten lägges helt på tillverkaren (”producentens
risk”), dvs. med 0,2 % mätosäkerhet och max 0,5 % felvisning så får
vår uppmätta felvisning maximalt bli 0,3 % för att mätaren ska bli
godkänd, om vi t.ex. utför ett leveransprov. Om beslutsregel 2 tillämpas
är det på kundens initiativ.
Hela risken läggs på kunden eller användaren av
mätaren (”konsumentens risk”). Dvs. i vårt exempel måste mätaren
visa mer än 0,7 % fel för att inte bli godkänd. Om beslutsregel 3
tillämpas är det på kundens initiativ.
